Hej.
Då var Den Danske Shadowsklubs årliga arrangemang i den lilla trevliga byn, Nyborg avklarat.
Alla förväntningar uppfylldes med råge (om nu någon väntat sig något annat?).
Till och med "tvingades" Ove Nielsen mer eller mindre att spela "Sultans of Swing" i år också. På begäran av publiken. (Åtminstone en, dvs undertecknad. Tack också till Palle).
Vädret var som det brukar i Nyborg (och Danmark generellt), sol från en klar himmel. Som vanligt också mängder av Tilbud på gågatorna. (Till hustruns stora förtjusning förstås!)
Några reflektioner,
på mitt sätt sett och med mitt mått mätt.Som vanligt öppnade klubbens trygge förman, Søren Pedersen tillställningen kl 15.00 sharp.
[a href="
"]
[/a]
----------------------------------------
Först ut var Cliftones från broderlandet Norge. Rune Moe är en gammal bekanting från ShadowMania men bandet i övrigt var okänt för mig. Bandet är gammalt, en gång i tiden (1961) startat av Øysten ”Vetle Martin” Martinsen och som fortfarande är aktivt genom sönerna Thomas och Fredrik.
Varierat koncept, lite Shadows, lite Ventures, lite Beatles men mest credit för Shanes gamla låt ”Gunfight Saloon” och ”Little B” i den högre skolan. Också en intressant basist som konsekvent spelade med plektrum!
Rune var minst lika bra som kompgitarrist som han är som sologitarrist.
[a href="
"]
[/a]
----------------------------------------
Som nummer två kom Midnight och vad skulle dom nu överraska med?
Jo, bandet är numera komplett i och med att eminente sångaren Christer Nimtoft gjort sitt inträde. Förutom sång är han en baddare på ukelele och Christers sång plus komp på ukke i ”Over Rainbow” och snygga fill ins från Salles Strata var en av Midnights highlights.
[a href="
"]
[/a]
Som vanligt magisk Shadowsspel med maestro Salle i täten, vad annars? Komparen Uffe och Salle ”rockade också loss” som syns på bilden.
[a href="
"]
[/a]
Midnight vann också med 10-0 med att presentera samtliga låtar innan man spelade dem. En eloge till Thommy som tänker på oss dementa?!
----------------------------------------
Nästa band ut var Flingel Bunt med Ove Nielsen. Det blev mycket distat och bluesinspirerat och fort gick det. En ren uppvisning på vilka konststycken man kan åstadkomma med en Stratocaster. Till och med ett parti Steelguitar! Hep Stars Cadillac gick som ett spjut och speciell credit för ”Orange Blossom Special” á la Johnny Lundin!
Route 66 med Brian Locking på munspel var ett exempel på riktiga blueslirare.
Till sist kom så Mark Knopflers ”Sultans of Swing” som föregicks av ett snyggt intro (utan dist) på Knopflers ”Going home”.
[a href="
"]
[/a]
Oves eminente basist, Mark Ong är otroligt duktig på att kunna följa Oves utflykter i harmoniernas värld. Mycket tight spel av alla medlemmarna.
[a href="
"]
[/a]
----------------------------------------
Dags för buffé och Brian underhöll, bl a med hans härliga Armstrong variant av ”What a Wonderful World”. Visade dessutom talang som klassisk gitarrist, se bild:
[a href="
"]
[/a]
----------------------------------------
Efter buffén kom så danska bandet Roll the Sixties. Mycket 60-talslåtar med lite lutning åt Creedence-hållet. Mycket nostalgi och deras musik uppmuntrade till dans och bugg som synes på bilden. Fyra av medlemmarna skiftades också om att sjunga. Starkt!
Sologitarren ”skramlade” dock lite för mycket enligt mitt tycke i alla fall.
[a href="
"]
[/a]
----------------------------------------
Sist ut kom så ”Indra and Move It” från Schweiz. Indra är ”gammal” i Shadowsvärlden. Finns bland annat med i Cliff och The Shadows film, Summer Holiday.
Bandet är mycket tight med scenkoreografi i toppklass som till exempel Shadowswalk och "Move It"-steg som t ex i Wilhelm Tell Ouverture. Mycket påminner om engelska The Rapiers, sidenkostymer, spiralsladdar i gitarrerna, stegvist ”uppvaknande” och Burns 12-strängade i Grandfather’s clock mm. Vem som tagit efter vem skall jag låta vara osagt.
Många tyckte nog att det inte passade så bra med röda kostymer till Fiestaröda gitarrer.
Förutom klassiska Shadowslåtar som spelades ”by the book” mycket bra! så får Indra speciell credit för Amapola som nog också kan räknas som svensk?
[a href="
"]
[/a]
Indras basist fick dessutom ”spela upp” bas-solot i Nivram för Brian. Han fick med beröm godkänt!
[a href="
"]
[/a]
----------------------------------------
Till sist avslutade som vanligt Brian Locking årets ShadowDania med att spela ”Time To Say Goodbye” på munspel.
Summa summarum:
Ännu ett klockrent arrangemang av Den Danske Shadowsklub!
Efteråt blev det aftergigparty på Hotell Villa Gulle.
Med vänliga hälsningar
Glenn i Åhus
